Min korta blogglista

Min blogglista är rätt kort! Jag har inte hunnit längre, men kommer säkert att fylla på med åtminstone några trädgårdsbloggar framöver. De två befintliga följer jag med stor behållning, bland annat beroende på att bloggarna skriver från/om ett par geografiska områden som har mycket stor plats i mitt hjärta.

I "Ögonblick i norr" blickar Bert ut över Norrbotten, där jag har mina  rötter. Hans underfundiga (och kloka!) texter tillsammans med miljö- och naturbilder är härliga. Jag råkade "springa på" honom i en språkgrupp på Facebook, och det visade sig vara en gammal klasskamrat från läroverket!

Och så Ia på Kreta! Till Kreta har jag rest sedan tidigt 80-tal. Ofta, ofta och numera för längre perioder. Att jag känner mig så hemma där nu är inte konstigt, men faktum är att jag älskade ön, dess natur och dess befolkning redan från första gången. De första 10-12 åren reste vi till den sydöstra delen, medan vi nu håller till i nordväst. Jag har faktiskt varit på flera andra grekiska öar. Det är vackert och trevligt nästan överallt, men inte ” på samma sätt”.

Jag har ett bra tag följt ”ia mitt i livet”, och hennes vandringar och turer till olika ställen tar mig både till platser jag känner till och till okända pärlor. Även här kombineras texter med foton, som gör att jag nästan sitter på den skrovliga stenen i ravinen och känner Kretas dofter.

Till sist vill jag slå fast att jag, trots ovanstående, älskar mitt Sörmland! Ingenting går upp mot svensk sommar, vår skärgård och vår fina natur. Så det så!

Oomkullrunkelig morrhoppa

... ska man nog akta sig för! Lyssnade på ett äldre inslag av ”Epstein & Nordegren”, där de diskuterade språkutveckling, främst svenska språket. Många anser och hävdar att svenskan är rätt ordfattig. Då ska vi ju inte låta gamla, fina ord försvinna in i glömskan utan plocka fram dem och använda dem. Det anser Maria Sjödin, som sammanställt boken ”O som i ordbok”. Hon samlar på ord inne i huvudet, där de står ”som påklädda barn i hallen, hoppar otåligt och vill komma ut”.

Jag är mycket språkintresserad och är med i ett par olika språkgrupper på FB. Där har jag främst argumenterat mot anglifieringen av svenskan. (Min andra "käpphäst" är att försöka få folk att inse att det finns fler än en norrländsk dialekt, men det får bli ett annat inlägg). Visst måste språket utvecklas, och visst är det OK att använda engelska, och även andra utländska, ord och uttryck ibland. Att svenskan har massor av ord som har annat ursprung vet jag förstås, men varför BYTA UT fullt fungerande svenska ord? Butiker skyltar med "fall Collection" och "final sales" och så vidare. Listan på exempel kan göras hur lång som helst.

Men det mest idiotiska är i alla fall (tycker jag) när vi tar till ett engelskt ord, som inte ens finns i engelskan! Jag tänker på pocketbok! Ett sedan rätt länge helt integrerat och bra ord, som vi självklart använder, men från början...? Vad är det egentligen för fel på ”ficka”? Och engelska vänner har frågat ”Vad är en pocketbok?”. Även här finns det säkert många fler exempel, men jag ska inte fördjupa mig mer i det. Vet dock att vi även använt order ”charter” rätt lustigt i flera sammanhang. Visserligen chartrar resebolagen flygplan och bussar m m, men engelsmännen själva köper en package tour istället för en chartertripp.

Och den där morrhoppan måste väl förresten vara en bitch!

Bye, bye.

Cirkumflexer och treman

..... saknas! Vi spelar gärna sällskapsspel under julen (inte särskilt originellt...) och helst olika frågespel med inte alltför krångliga regler. I år kom sonen med ”Vem vet mest?”, och efter en provomgång var vi eniga om att det spelet fick mycket högt betyg. Ja, jag hade ju en del synpunkter på ämnesvariationen. Det kan förstås bero på placeringarna i några omgångar. B är väldigt säker på sport- och historiefrågor, och sonen i det närmaste oslagbar på musikfrågor. Jag laddade, väntade och hoppades på kluriga frågor om vad tecknet ovanför bokstaven ”n” i spanskan heter, och vem som skrivit diverse böcker. Men nej!  När jag äntligen har spelet frågar kortläsaren (med illa dolt leende) vad det är för färg på vattenpolospelarens badmössa! Och liknande. Nej, fram för lite härliga språk- och litteraturfrågor. Och resmål. Med mera.

Men nu är alltså glada julen slut, slut, slut, och den blev mysig och trevlig på alla sätt. Tyvärr blev det för mycket stillasittande. Vädret har varit urtrist - plusgrader och en hel del  regn. Då är det ju mycket skönare att kura framför brasan än att ge sig ut på långpromenad. Skärpning krävs!

Barnens högtid

Julen är ju barnens högtid. Därför står jag nu här med hundra kassar (nåja liten överdrift...) innehållande mat, dryck, blommor med mera i stugans lilla, mörka och opraktiska kök. B kämpar ute på altanen med att få granen tillräckligt låg för att få in den under snedtaket i storstugan.

Och detta i stället för att vara hemma i huset med diskmaskin, normal takhöjd och praktiska skåp! Orsak: BARNEN, d v s son och sonhustru, som i och för sig närmar sig medelåldern (men ändå...) och som så gärna ville testa att fira jul på landet. Puh, sa vi, men det var då gode vännen påminde oss om att julen är barnens högtid. Och så får vi ju behålla dem här någr a dygn i stället för att de åker hem på kvällen.

Inte har vi någon snö och ingen is på vår vik, men ”här tuggar korna” (= från gårdagens TV-program), och det var faktiskt riktigt trevligt att köra ut hit och passera bondens kossor. Det blir nog en rätt mysig jul i alla fall.

GOD JUL!

Mitt mycket gamla filkärl från Tornedalen

Väder och vind

Klimat och miljö är något som jag funderar mycket på, och som även oroar mig en hel del. Jag är inte jätteinsatt, men nog har vädret förändrats under senare tid. Det blåser t ex mycket mer på sommaren nu än för 10-15 år sedan. Jo, det är jag rätt säker på, eftersom jag levt båtliv i hela mitt vuxna liv (till för bara några år sedan), och då är det minsann viktigt att ha koll på vindarna när man lägger till. Oftast har det mojnat på kvällskvisten efter att sjöbrisen lagt sig. Så icke de senaste somrarna! Vinden har hållit i sig, och till och med tilltagit, på kvällen även i vår lugna vik. Nu ser jag på väderprognosen att det kommer att bli plusgrader uppe i Kiruna om några dagar. Plusgrader norr om polcirkeln i december! 

Och apropå miljöförstöring konstaterar jag att jag åtminstone gjort något rätt nyligen: bakat pepparkakor av hemmagjord deg. Ingen palmolja här! Men samtidigt har jag bokat flygbiljetter såväl till Lappland som till Kreta. Känns inte helt OK.

Ha en mysig och skön adventssöndag!

Adventsmys, julbak - och tiggeri

En vit jul...

lär vi inte få, men vi tänder ljusstakar och stjärnor och vinklar persienner lite lagom, så att vi inte ser det grå-brun-trista där ute. Förra helgen var det åtminstone lite vitpudrat. Nej, jag ska inte klaga – är ju egentligen så lyckligt lottad. Både B och jag har syskon i absolut snögaranterad del av Sverige, där vi är välkomna. Vännerna på Kreta undrar: "Varför åker ni hem nu, när vi ofta har 15-20 plusgrader på dagarna? Kom hit!". Men, nej, julen vill vi fira hemma. 

Igår gjorde jag "Engelsk fruktkaka". Den heter så i receptet, men enligt engelska vänner verkar den inte ha särskilt mycket gemensamt med den fruktkaka som är tradition hos dem. Den är egentligen alldeles för tidskrävande för mig, som har rätt dåligt tålamod och inte är särskilt huslig av mig - numera. Tycker att det mesta i köket ska vara enkelt och gå snabbt, så att jag får göra något annat (= roligare). Men B, som för övrigt står för det mesta av matlagningen, befattar sig inte med kakbak, och sonen deklarerar att "mycket kan du rationalisera bort, men INTE fruktkakan!".

Och även här kommer Kreta med på ett hörn – så klart. I stället för sherryn i kakan blev det en slatt av det hemgjorda kretavinet. Ni vet, det där som kretensarna envisas med att bjuda till maten som sitt finaste vin. Hemgjort, bärnstensfärgat och lagrat på ekfat (tror jag), med en klar dragning åt sherryhållet, och något som vi egentligen inte alls vill ha till maten. Det funkar dock utmärkt till viss matlagning och kakbak.

Efter en inköpsrunda i matvaru- och blomsteraffären kommer jag hem med en obehaglig känsla igen. Hur ska vi förhålla oss till tiggeriet/tiggarna? Det är så fruktansvärt tragiskt och ovärdigt att de stackars människorna ska sitta där, på filtar utanför affärer och systembolag, medan vi passerar med kassar fyllda av godis! En del säger att vi absolut inte ska lägga något i deras muggar utan i stället stötta organisationer. Många hävdar att det är organiserat; att tiggarna i fråga inte själva får något. Jag måste erkänna att jag är vankelmodig. Har ingen rak linje utan har gjort "både och". Håller dock inte med dem som säger att tiggarna måste bort för att de är störande. Ja, de stör våra samveten! "Antastad" på något sätt har jag då aldrig blivit. Svårt det här! Varför gör inte EU något – d v s kollar/kräver att bidragen till hemländerna används på rätt sätt?

Doft, lukt eller stank

Det här med dofter är svårt.... Maken B säger ofta uppgivet att jag borde söka jobb som knarkhund, som mögelspanare el liknande, när jag nosar i kylskåp och skafferi och bestämt hävdar att något inte är OK. Detta synnerligen välutvecklade luktsinne, i kombination med att jag får allergiska reaktioner av många starka lukter, gör att doftvärlden inte alltid är så njutbar. Jag tål t ex inte vissa liljor, doftpioner eller häggens blomning. Flera gånger har jag fått be konferensarrangörer bära ut blomsterarrangemang i god tid före min punkt på programmet.

Nu var det julens dofter jag funderade över. De flesta är underbara, och därför bakar jag fortfarande pepparkakor av egengjord deg med mycket kryddor i, vilket mina vänner tycker är rätt bisarrt. De, moderna kvinnor, köper på sin höjd en liten korv färdig deg men oftast färdiga kakor.  Glöggdoften är härlig, liksom den griljerade skinkans och granens. Hyacinter ibland - innan de börjar stinka för mycket. Då åker de ut.

Men NU - nu ska jag steka strömming för senare inläggning. Tidigt? Ja, den hemska lukten måste UR huset i god tid före helgen, så flundrorna får åka in i frysen tills det blir dags. Köpa färdiginlagda? Nej, och åter nej. Det gjorde jag för ett par år sedan från delikatessavdelningen i stora, fina livsmedelshallen. De var svindyra och smakade inte mycket.

Så nu har jag slagit på ugnen (steker i långpannan) och samlar mod och kraft inför det som komma skall.

Jag kan ju inte prata om dofter utan att nämna Kretas underbara dofter som slår emot en på morgonpromenad på våren. Doften av solvärmda kryddväxter. Stopp nu! Jag lär säkert återkomma till detta ämne i vår. Och förresten har det varit ca 19 grader varmt där idag. Så dumt att åka hem till detta gråväder!

Slottsfru för ett dygn

... och ett helt fantastiskt julbord!
Tyckte att jag knappt hunnit packa upp, tvätta och hänga undan kretagarderoben förrän det igår var dags att plocka fram resväskan igen. Nåja, det räckte med lilla övernattningsväskan den här gången. Nu var det dags att åka till sörmländska slottet och avnjuta ett fantastiskt julbord med tyngdpunkt på vilt. Efter förra årets hellyckade besök beslutade vi oss för att i god tid boka även övernattning i år.

Öster Malma var destinationen, och julbordet där är nog det bästa jag avnjutit någonsin. Änder, gäss, hjort, rådjur, älg, kanin, vildsvin (och antagligen något jag missar nu) i massor av varianter. Jodå, det finns sillar, lax och Jansson också. Och sallader. Och massor av godis.

Ett otroligt överflöd förstås, som nästan (men bara nästan) ger mig lite "frossarångest", men det är åtminstone närproducerat. Ja, Svenska Jägareförbundet (ägarna) kan nog faktiskt säga  "HÄRproducerat".

Och i morse var det faktiskt lite vitt på backen när vi travade iväg till frukosten. Så ljust och fint! Visserligen var bilen täckt av ett ispansar, men det får man ta! Nu är detta tradition, sa´ vi alla, så vi återkommer nästa år!

Beröm kostar så lite

.... och här kommer därför lite av den varan: svenska bilförare, eller bilförare i Sverige, är så bra på att stanna vid övergångsställen! Helt otroligt bra, konstaterar jag idag - igen - efter förmiddagspromenaden. I Rom har jag fått fingret och i Paris ilskna tutningar och knuten näve när jag försökt kliva ut på övergångsställen. Inte heller i mindre städer utomlands är man särskilt benägen att släppa över fotgängare. Undantag finns förstås, som Palma på Mallorca. Ja, jag vet att det är lag på att stanna här hemma, men ändå... Och förresten, enligt Wikipedia, lär motsvarande lag finnas "i de flesta europeiska länder". Så tummen upp för alla er! 

Vad gjorde Anders?

Braskade eller slaskade han – Anders? Tankarna snurrar ostrukturerat i skallen medan jag försöker skärpa mig och i stället för att sätta mig med laptopen börja göra lite nytta. I alla fall: det var varken kallt eller slaskigt på Andersdagen. Nollgradigt och torrt. Det blir väl som vanligt en grön-brun jul. Brorsan skrattar rått. En och en halv timme från Arlanda, lovar han, kan vi få skotta snö tills vi ber om avlösning.

Ska åka ut till landet och kolla läget på måndag. "Landet" förresten, nej jag brukar faktiskt inte säga så – inte så ofta i alla fall. När jag flyttade hit reagerade jag på just detta – att alla åkte ut till landet i stället för till stugan eller orten i fråga. Allra tokigast låter det ju när man hör "var har du ditt land?".

Å andra sidan låter det lite fel när brorsan åker till stugan, som är en "vanlig" tvåvåningskåk. Fritidshuset? Låter lite uppstyltat. Lantstället? Det låter prententiöst värre. Sommarstället? Vi är där en del på vintern också. Jag fortsätter nog att säga Udden.

Och apropå Udden – allt är inte bara av godo med den nya tekniken, men mycket är kanon. Vi skickar ett SMS och värmen i stugan höjs i god tid före vår ankomst. Härligt, för det är ingen höjdare att behöva sitta påpälsad framför kaminen och vänta på att inomhustemperaturen blir dräglig.

NU ska jag börja "göra lite advent" här hemma!