tisdag 27 februari 2018

Hej, mitt vinterland...

... nu är jag här 🎶 🎵🎶

Det knarrar under klackarna, allting är vitt, vitt, vitt och temperaturen varierar mellan tolv och 25 grader - ungefär. Jag är hemma! Visserligen har jag inte bott på de här breddgraderna sedan jag tog studenten, men när jag är här känns det absolut som hemma.

Att ”hobbyskotta” snö är rätt trevligt, men för ortsborna är det ”blodigt allvar” och nästan ett heltidsjobb.



 

söndag 25 februari 2018

Sälja kyla, mörker och is...

... vilken idiotisk idé, vilken galning. Ja, massor av liknande kommentarer och stora svårigheter att komma igång mötte den geniale företagaren Yngve Bergqvist när han började planera ishotellet i Jukkasjärvi. Det var nog inte många som kunde föreställa sig vilken succé det skulle bli, att det skulle skapa många arbetstillfällen och att såväl Torneälvens glasklara is liksom konceptet skulle gå på export till avlägsna världsdelar.

Vilket bygge! Jag har varit här flera gånger, men det är lika fantastiskt varje gång. Nästan åtminstone, för allra första gången var förstås en extra häftig upplevelse. Olika isskulptörer från olika hörn av världen  ”inreder” de olika rummen, eller sviterna som de kallas, så ingen säsong är den andra lik. När man betalat sin inträdesbiljett kan man gå omkring fritt och besöka varenda svit. Vi har sett drakar, gruvhissar, en londontunnelbanevagn, kristallkronor med mera - allt skulpterat i is.

Det var svårt att fota, för dels blev jag så kall om händerna och dels blev det så mycket reflexer i isen, men här några försök i alla fall.




Och ett par av mina favoritsviter

 

Tyvärr var kapellet avspärrat för en vigsel, så vi hade ingen möjlighet att gå in där, men efter rundvandringen följde den obligatoriska drinken ur isglas i isbaren. Jag behöver väl inte säga att isbitar i drinken är överflödiga.




Övernatta - nej det har vi aldrig gjort. Att betala många tusenlappar för att sova inbäddad i specialkläder på renhudar gör jag inte, även om det säkert är tillräckligt varmt. Tänk om man måste upp på natten! Vi åkte i stället hem till en sprakande brasa i brorsans varma hus.


söndag 18 februari 2018

Vaskar champagne

. ..gör jag inte, men däremot matar jag komposten med löjrom. Och inte någon importerad amerikansk sådan utan Kalixlöjrom. Surt värre, och som en moster antagligen skulle ha sagt: ”när snålheten bedrar visheten”.

Vi gjorde ett fynd i frysboxen för några dagar sedan. Det var en burk löjrom som vi klämt på och antagligen tänkt spara till något speciellt tillfälle. Den var kvar sedan vi för drygt ett år sedan fått chansen att köpa ett halvt kilo av denna läckerhet till lite förmånligare pris än i affären.

Så skulle vi ha vänner på middag igår. Eftersom vi är bortresta så mycket går det tyvärr ofta väldigt lång tid mellan varven, och då tycker jag av någon anledning att det ställer större krav på menyn än annars. Ute på Udden har vi ofta besök av släkt och vänner, som då övernattar, och där blir det oftast samling runt grillen. Det känns som om detta kräver mindre förberedelser, och det ger förstås mer tid att umgås. Jag har faktiskt varit väldigt huslig i yngre år - lagat mat, bakat, syltat, saftat m m - men tycker inte längre det är särskilt roligt att laga mat. Saknar ofta inspiration. Tack och lov är B en duktig kock, som är road och intresserad av matlagning. Förrätter och efterrätter faller dock oftast på min lott, och ur minnet letade jag fram en enkel avocadomousse med lime och små räkspett. Detta skulle krönas med en rejäl klick löjrom. Döm om min besvikelse när rommen visade sig ha en svag, men ändå tydlig, bismak! Enligt många Google-sökträffar om hållbarhet ska rätt förvarad löjrom hålla två år i frysen. Jag är - antagligen överdrivet - rädd för allt med utgånget bäst-före-datum, och känner jag någon lukt som min känsliga näsa tycker verkar främmande åker varan obönhörligen ut, oftast blixtsnabbt så att B inte hinner stoppa mig.

Nåja, moussen blev god även utan löjrommen, och perfekta lammfiléer med diverse tillbehör fixade en god och uppskattad middag. Goda viner därtill förstås (och hjortron och glass också). Jättetrevlig kväll med ungdomsvänner från norr.

Nu laddar vi för skidskyttet!

torsdag 15 februari 2018

När man längtar efter våren

... inbillar man sig att den snart är här, när solen plötsligt lyser över viken. Men än dröjer det nog innan jag kan sitta med kaffekoppen på bryggan och njuta av solen. Det är ju faktiskt bara mitten av februari, och rätt ofta har vi haft ett snötäcke den här tiden på året. Ett mindre gäng modiga påskliljor har faktiskt tagit sats och skjutit sig upp i ljuset. Det jag är allra mest intresserad av att fotografera är blommor, så här kommer nu årets första. Tuffingar är de, även om de står ganska skyddade i söderläge. Så nu känns det ju ännu mer som snart, snart...
           


Men jag är ju realist! Många brasor kommer vi att behöva innan kaminen får vår/sommarlov. Så jag har staplat ved. B brukar hävda att veden värmer två gånger: när man hugger/sågar den, och så när brasan sprakar. Jag påpekar dock att den värmer minst tre gånger, för den ska ju lyftas, bäras och staplas också.



Jag lyssnar gärna på radion, som sänder många bra program. Att börja dagen med klassisk morgon är härligt. Då sitter jag och njuter av att inte behöva stå och vänta på ett försenat pendeltåg. Men skidskytte på radion är ingen höjdare! Det är faktiskt rätt värdelöst att följa på det sättet, t o m sämre än att följa Charlotte Kalla utan att se. Så trist att SVT inte kan (har råd att?)  sända från OS. Här ute på landet har vi nämligen inte kanal 5. Men GRATTIS svenska skidåkare och skidskyttar!


lördag 10 februari 2018

Ber om ursäkt...

... för att jag tjatar. Har problem med internetuppkopplingen här ute ”på landet”, och ser nu att mitt förra inlägg antagligen gått ut minst tre gånger. Det var alltså inte meningen!

OS-guld, OS-guld...


Jaaaaa! Sveriges första OS-medalj är bärgad - och det blev guld! Så härligt att just Charlotte Kalla rodde hem den. Nu kanske pressen på henne lättar. Nu då hon levererat. Sedan rätt många år levererar ju alla allt. Oavsett om du ska hålla ett föredrag, sjunga eller hoppa längdhopp förväntas du leverera. Jag är lätt allergisk mot användandet av detta ord, som för mig fortfarande betyder - ungefär - att man förser någon med en vara av något slag. MEN en guldmedalj fick hon, eller rättare sagt tog hon, och det var härligt att se. Skidåkning tillhör för övrigt mina favoritsporter, uppvuxen som jag är med skidor på fötterna från mycket unga år i en skidintresserad familj. Får jag säga det själv (och det är ju fördelen med att blogga = att jag får) så var jag faktiskt rätt bra på att åka och har allt några medaljer från skolmästerskap.


I övrigt har dagen efter guldskimret varit gråkall och trist vad vädret beträffar. Ingen snö hemma, men när vi kom ut till vår udde strax före lunch låg det 4-5 cm vit, orörd snö på tomten. Nästan orörd, för några spår visade att vi haft en hare på besök. Det var bara en minusgrad, men det var en riktigt kall en! På vår vik ligger isen, och en promenad i morgon får visa hur långt ut på havet  istäcket sträcker sig. Vi har inte varit här sedan slutet av julhelgen, men allt var ”under kontroll”. Inga musbesök, tack och lov. Kanske fungerar den där elektriska mojängen, som jag var så skeptisk mot, för sedan vi pluggade in den i eluttaget i höstas har vi inte sett några spår av möss.

Trevlig helg!
Det finns nog ingenting som ser så kallt ut på vintern som ett inglasat uterum.

måndag 5 februari 2018

Vill du äta eritreanskt...

...  indiskt, vietnamesiskt, mexikanskt eller kanske rent av svensk husmanskost? Stockholm är en härlig "uteätarstad", tycker jag. Det finns en uppsjö av riktigt bra restauranger med hur många olika inriktningar som helst. Jag älskar att gå ut och äta middag och blir sällan besviken. Thailändsk mat tycker jag extra mycket om! Nu tillhör jag de (få?) svenskar som aldrig varit i Thailand, så jag vet ju inte hur äkta thailändsk den är, men den som vår favoritrestaurang på Söder serverar är en njutning för såväl gommen som ögat.

I lördags gick vi ut och firade gemensam födelsedag för B och sonhustrun. Först hjälpte vi henne att dricka ur presentchampagnen. Jag menar, som förälder/svärförälder har man ju ett ansvar att se till att inte ungdomarna dricker för mycket alkohol. Eller hur? Efter det gick vi ut i halka och gråväder, som var så trist att vi kostade på oss en taxi i stället för att gå till t-banan. Sedan avnjöt vi en läcker middag, som alltid är så vackert upplagd att man nästan drar sig för att hugga in på den. Eftersom jag ogärna fipplar med mobilen på restauranger har jag lånat bilderna från gratisbibliotek på nätet.

Vårrullar och Pad Thai 

En nackdel med många krogar är tyvärr den höga ljudnivån. Det har hänt att vi gått ut med goda vänner och nästan inte kunnat prata med varandra, då musik dånat ur illa placerade högtalare. Sådana krogar sorteras snabbt bort! Ett annat otyg, som blev rätt vanligt redan för ganska många år sedan och som tyvärr sprider sig, är systemet med "sittningar". Ät, drick, betala och lämna plats för nästa sällskap! Trist tycker jag, och väljer ganska ofta bort dem också. I och för sig räcker tiden oftast till för oss gamlingar, men inställningen är så tråkig. Med tanke på att man ju faktiskt spenderar ganska mycket pengar borde man kunna sitta kvar och prata så länge man vill. Och detta kan ju läggas till nackdelarna: att det är rätt dyrt att gå ut och äta gott i Sverige.






torsdag 1 februari 2018

I landet mittemellan

Känns som om jag nu befinner mig i landet mittemellan. "Trädgårdskompisar" presenterar bilder på vintergäck och snödroppar från – framför allt – Skåne, medan det utlysts undantagstillstånd i andra delar av landet. Nåja, undantagstillstånd kanske är att ta i, men att skolorna stänger i vinterlandet Sverige p g a snö är inte så vanligt. Nätet översvämmas av halvt insnöade hus så långt söderut som i Västernorrland.

Här hällregnade det igår kväll, och idag tittar faktiskt solen fram. Vissa delar av gräsmattan är grön. Gissa om det börjar klia i fingrarna av längtan efter att få börja påta i jorden, eller i alla fall att så lite frön! Mitt odlarintresse växer för varje år, samtidigt som jag måste försöka hålla det i schack eftersom vårbruket kolliderar med den lika efterlängtade kretavistelsen. I väntan på att blåsipporna ska lysa upp rabatterna gläder jag mig åt att jag numera lyckas få mina orkidéer att blomma om – och om!


Och i väntan på utomhusaktiviteter läser jag förstås extra mycket. "En man som heter Ove" har jag läst/sett för länge sedan. Skrattade åt boken, skrattade och blev tårögd åt filmen. Bra! Backmans bok "Britt-Marie var här" har jag länge haft i min läsplatta men inte riktigt känt för att börja läsa. Nu klickade jag dock fram den – och blev lite besviken. Visst – den var rätt rolig, och lite rörande den också, men får inte alls lika bra betyg av mig. Från början tyckte jag att B-M med sina listor och sin bikarbonat helt enkelt var en kvinnlig Ove, och dessutom tyckte jag den var ganska förutsägbar. Nu väntar en annorlunda bok, utgiven för flera år sedan, som jag fått i present av svärdottern: "Omgiven av idioter". B undrade vad sjutton hon menade... Livet vore tomt utan böcker!